Sandra

Rödvin,cider,snaps och öl.. Hej huvudvärken!
Ganska så lugn personalfest, och cykelturen med elin gick bra:)

Lite bilder från i går ( jag lärde mig inställningar på kameran)

Det blåser lite i dag;P och jag har gjort min första flygtur över styret..
Tanvärken och febern har också hälsat på, men jag är inte bitter...

Ny resa inbokad med, förhoppningsvis:)
Lycka!

Blogga eller inte blogga, det är frågan..

Projekt komma i form har iaf börjat:)
Stadsloppet ska springas nästa år, vilket innebär att jag måste börja springa nu:P
Och under sommaren har tempels uteservering gått runt på mig, så dags att ta sig i kragen;)

Dock skönt att veta att träningen gjort sitt:) 2 kg har man tappat i sommar, alltid något:)
Imorn ska jag och PG köra lite:) Trevligt med sällskap!!!

Annars jobbar jag på vuxen poängen..

Den finaste jag vet:)
Stolt gudmor!

Hur bra har man de inte i bland?
Jag har världens bästa kollegor! Och hur kul har vi inte ihop?:)
Låter bilderna tala om hur min helg såg ut:)

Kylskåpet på jobbet:)


Cuponk är en ny leksak som kom till jobbet denna helg, och jag och daniel kunde inte låta bli och diskutera vem som egentligen är bäst:) Men jag får vara glad över att jag & åsa vann beerpongen:)
Vi har även slagit vad om vem som vinner 60 m:P så upp till bevis snart?:)


Mat fanns det även denna kväll:)

De börja gå utför

Det blev nattbad 2 ggr:)

Det blev mer alkohol

Relax:) (Don't Do It)



Det gick utför, för de flesta:)
Det barka mer för andra?

Det blev inge krogbesök denna helg utan vi tillbringa en timme på donken istället:)
Tills de var dags att cykla hem i ösregn:)



Gillar läget vaaa:)

Fasciotomi,uppklyvning av bindvävshinnan runt en muskel för att lätta på vävnadstrycket.


I måndags var det äntligen dags:)
Jag tog mig mod och drog till sjukhuset helt själv! Det trodde jag aldrig om mig själv, jag har sådan extrem sjukhus skräck... Men detta var något som jag väntat på så länge!

När jag kom dit så var jag så nervös för att de skulle säga " det blir ingen operation".
Den första frågan jag fick av hon som gav mig kläder och så var ju " Är du nervös" Och eftersom jag hade lite problem med rösten och halsen under helgen var jag även rädd att de skulle neka mig när jag var där.. Och mitt svar blev:Jag är mer nervös för att jag inte blir opererad. " Du är först för att bli opererad, så du behöver inte vara rädd"
Jag kände hur jag kunde andas ut! Där satt jag och väntade i min fina blommiga rock, haha..

Farbror doktorn kom till väntrummet och frågade mig om jag var säker på min sak, båda benen eller bara höger?
Jag var helt säker på mitt svar:) Och fick då mina fina pilar på båda benen!  Så de vet vad de skulle operera:P


Väl inne hos sköterskorna för att förbereda mig..
Jag kunde inte fatta att jag var där, jag kände mig så lycklig och låg och små log för mig själv...
Sköterskorna var super bra, de pratade så de virrade bort mig totalt:) Så när hon sätte in nålen för droppen så märktes de knappt, utan jag skrek till när den satt fast, haha... Hon bara, lilla vännen den har suttit där ett tag.. Prata på att vara borta? Vi prata om allt möjligt men självklart var fotboll och att springa det stora samtalet.. När de tvättade benen så fick jag rethosta och de börja fundera på om jag verkligen skulle palla operationen, men halsen var ju inte svullen så det var lugnt:) TUR! 

Dags för operationssalen.. LÄSKIGT!
Det var dags att somna in.. Jag börja räkna hål i fläkten som var i taket, och under tiden fick jag frågan: känner du dig inte borta? Borta, jag räknade ju hål:P  Kom fram till att de var 49 st, haha..
Men nu då, känner du inget nu...  Och ahh, det gjorde jag.. "Det känns som jag ska svimma snart"
Sköterskan sa till mig, tänk på något som du älskar... Jag hörde hennes röst längre och längre bort och de var beredd med syrgasen... Sedan är det helt svart!

Senare i operationsalen eller vart var jag?
Drömmer jag? Det var så verkligt, jag hörde röster, såg hur folk rörde sig runt mig och små log..
En sköterska säger till mig: Sandra somna om, det kommer bli bra nu och skrattar..

Tre timmar senare i vilorummet vaknar jag..
Ser hur alla tjejer springer fram och tillbaka,hör hur en tjej skriker efter sin mamma med världens panik, hur alla yrar efter sina operationer..  Jag känner mig helt tom, har jag benen kvar? Känner mig väldigt lugn och fattar nog inte vad som hänt. 
En sköterska kommer fram till mig och säger "Du är målmedveten!"  skratta lite och bad mig somna om igen..
Undra vad hon menade? 

Jag trodde att jag skulle ha skit ont i benen efter operationen, men när jag låg där så brände de mest, en konstig känsla.. Går knappt att förklara, det gjorde ondare när de sprutade in smärtstillande i handen på mig..
Ringde mamma med gråten i halsen..mamma: Sandra är du ledsen? "Nej jag är lycklig, tror jag"

Farbror doktorn kom och berättade att operationen hade gått super bra och allt var som det skulle!
Skönt och höra.. Mina funderingar var ju då, sytt eller häftat? Rehab? Kryckor?  De hade sytt mig och jag skulle bete mig precis som vanligt, alltså inga kryckor.. Men hur skulle jag klara isen ute? Fick iaf låna piggar till mina kryckor som jag hade hemme.. Tur var de.. 

Då var det dags att lämna sjukan..
Men vad de hade missat var att ta ut droppen.. Hum? Kom en äldre och hjälpte mig.. Och jag var nog inte riktigt klar, hon förklara för mig att jag var tvungen och gå på toan innan jag fick lämna och sedan att någon anhörig skulle hämta mig....
Hum? Inte bussen alltså:P Ringde min söta vän Emma och hon kunde självklart hämta mig:)

När emma kom så säger sköterskan något liknande "Lås inne henne när ni kommer hem, annars kommer hon snart vara på fotbollsplanen" Jag drömde alltså inte, jag hade vaknat inne i operationssalen och sagt " Äntligen kan jag ta mina skor och dra till planen" 

Emma fick denna dag ha äran och köra mig i rullstol ut till bilen, sötnöten! Och hur hade dessa tänkt att jag skulle klara mig utan hjälpmedel? 

När vi kom hem till lägenhethuset så känner jag hur jag kommer svimma snart... Och självklart trycker jag hissen till fel våning... Jisses..  Hamnade till slut i min soffa och fick allt jag behövde ha:) TACK EMMA!

---

så här nästan en vecka efter så är jag lite besviken..
Insåg under veckan att jag inte fått sen information som jag fått, jag skulle vara som normal?
Högläge och stödstrumpa behövdes inte.. Eller hur var de?
JOOOOO, så mina fötter har varit som potatisar Men i dagens läge ser den bara blå ut..

Eh, det löser sig nog... Men i dag har jag en extrem smärta!

ATT JAG TRIVS SOM FISKEN I VATTNET:)

Man borde klä ut sig oftare!

Idag på jobbet har jag och Jenny målat barn och gjort sår på dem!
Underbara barn de finns! Killen som blir målad på bilden här, han älska Hello Kitty! Mamman försökte få han att ändra val,att måla något annat men han var saker på sin sak...










Mera bilder kanske kommer från denna underbara dag:)

SÅ här såg min lördag ut:)
Vi började vid 14 tiden och vid 18 var jag full som en .....
En super trevlig kväll med bra människor!











Förra veckan var det också full fart:)
Lekar av olika slag, utgångar m.m... Tyvärr endel hemska saker med..
Men de försöker jag lägga mig bakom..

Här lite bilder på Hathis crew m.m